Igår grät jag, kändes som om det mesta släppte, jag var upprörd och kände mig sviken samtigt som jag var stressad och helt utmattad.
Egentligen brukar jag försöka att inte gråta så att någon annan ser och hör, eftersom man oftast får frågan "hur är det?" eller "vad är det som har hänt?" och då gråter jag ännu mer.
Men du fick iallafall höra, och det var skönt för jag vet att du verkligen bryr dig och vill mitt bästa.
JAG KÄNNER nästan för att gråta mer, gråta gråta gråta gråta gråta gråta..hos/med dig för jag vet att du förstår mig. jag är känslig just nu.
söndag 2 december 2007
lördag 1 december 2007
jag saknar
jag saknar dig bloggen! (haha jag vet, konstigt av mig att sitta och snacka med bloggen som bert gör med sin dagbok).
Men jag saknar faktiskt bloggen. Ibland är bloggen min vän, oftast inte.
Jag är trött, men glad. Har dock en liten orohetskänsla att jag gjorde bort mig, eller snarare att min drog och alkoholfylda kropp gjorde bort sig. Känns lättar att skylla över saker och ting på alkoholen.
Egentligen har jag slutat med att ens skämmas efter varje berusad helg, oftast har jag ingenting att skämmas för, men ändå så funderar man och spekulerar och försöker komma ihåg samtal som pågått under kvällen.
Och egentligen är hela alkohols grejen ganska patetiskt, liten undanflykt, gillar känslan av att tappa lite av kontrollen , försvinna från vardagen även ifall min vardag är annars ganska bra.
Något mer jag saknar än bloggen och mitt förstånd är nog en viss närhet och ömsidighet och förståelse och allt det där blajet jag vill få av en viss person.
Det är jobbigt att komma hem till någonting som oftast bara känns ytligt. Och det är jobbigt att känna att man blir tagen i andra hand eller tredje, eller femte eller vilken hand jag nu blir tagen för. Jag vill alltid se att jag betyder någonting, och inte bara ibland när du ändå inte har någon annan att prata med.
Jag ska lova en sak, om jag så ska ha det som nyhetslöfte.
jag ska sluta att ha för stora krav på personer, känns som om jag är en pms människa dygnet runt och stör mig på småsaker på personer som egentligen inte är någonting att störa sig på.
Kommer på mig själv ibland och då skäms jag. så nu ska jag sluta med det!
HEJDÅ
Men jag saknar faktiskt bloggen. Ibland är bloggen min vän, oftast inte.
Jag är trött, men glad. Har dock en liten orohetskänsla att jag gjorde bort mig, eller snarare att min drog och alkoholfylda kropp gjorde bort sig. Känns lättar att skylla över saker och ting på alkoholen.
Egentligen har jag slutat med att ens skämmas efter varje berusad helg, oftast har jag ingenting att skämmas för, men ändå så funderar man och spekulerar och försöker komma ihåg samtal som pågått under kvällen.
Och egentligen är hela alkohols grejen ganska patetiskt, liten undanflykt, gillar känslan av att tappa lite av kontrollen , försvinna från vardagen även ifall min vardag är annars ganska bra.
Något mer jag saknar än bloggen och mitt förstånd är nog en viss närhet och ömsidighet och förståelse och allt det där blajet jag vill få av en viss person.
Det är jobbigt att komma hem till någonting som oftast bara känns ytligt. Och det är jobbigt att känna att man blir tagen i andra hand eller tredje, eller femte eller vilken hand jag nu blir tagen för. Jag vill alltid se att jag betyder någonting, och inte bara ibland när du ändå inte har någon annan att prata med.
Jag ska lova en sak, om jag så ska ha det som nyhetslöfte.
jag ska sluta att ha för stora krav på personer, känns som om jag är en pms människa dygnet runt och stör mig på småsaker på personer som egentligen inte är någonting att störa sig på.
Kommer på mig själv ibland och då skäms jag. så nu ska jag sluta med det!
HEJDÅ
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)