Du lsmakar banan..

ja jag är glad, jag tillåter mig själv att säga "fan vad glad jag är". istället för att jag ska små klaga. HAHA visst, ni som känner och umgås med mig vet att jag skrattar mycket. jag är för det mesta glad, men jag tillåter mig inte ofta att erkänna det för mig själv.

Jag har träffat dig, dig som jag kan säga till "du smakar banan" fastän du smakar hallon, utan att skämmas. och sen kan jag säga att du luktar hallon när du egentligen smakar det.

jag har börjat gå tillbaks från likgiltigheten, iallafall en smula, jag börjar iallafall få lite orohetskänslor om att "jag knappt har sovit på riktigt sen jag vet inte när, för att överdriva "sen jag föddes". jag får ångest för att jag inte hinner med allt jag vill hinna med..
OCH lika bra att jag erkänner, jag är inte så oberörd som jag kanske verkar, JAG TÄNKER KONSTANT på vad andra människor tycker och tänker om mig. Har försökt intala mig själv flera gånger att - Vafan jag gör som jag vill, varför ska jag göra saker jag inte vill men andra vill att jag ska göra. Visst det finns väl situationer när man inte har något val, men det finns verkligen situationer när man har ett val! Och jag är en mes, EN SUCKER, jag är ingen cool radikal punkare som jag utgav mig för att vara under högstadiet, fast jag tror många känner igen sig. Visst jag har mina sidor där jagabsolut inte ger mig och verkligen står kvar, det här är mer vardagsgrejer..

JAJA måste kila, plikten som fotograf kallar (haha yesssbox)