ångest

Vaknade upp i morses med världens äckelångest, skolarbetet, för mycket ohälsosamt i lungor och magsäck, att jag inte tar tag i saker jag borde ta tag i.. kände mig äcklig ville duscha, ville prata av mig och höra att det är okej att inte vara på topp jämt.

Med några desperata försök att smsa en bästavän med en urladdad mobil och en utan pengar, gav jag tillslut upp.. jag lugnade väl ner mig efter ett tag, men det sitter fortfarande kvar och gnager lite.

förstår inte vart ångest attackerna kommer ifrån riktigt, kanske för att jag vet att jag skulle kunna sköta mig själv och mitt liv så jäkla mycket bättre än vad jag gör. Kanske för att jag övertygar mig själv om att jag bara gör fel och tror att jag är hatad och irriterar hela omvärlden. är/gör jag?

Kände att jag saknade mamma mitt upp i allt så jag försökte skynda mig hem så fort som möjligt hon var förövrigt modell åt mig, tack mamma.

kände att jag vill prata med henne även ifall jag inte kunde prata om mitt skolkande och skoluppgifterna som börjar växa sig högre än Bob Marley. (HAHA)

tror faktiskt jag behöver mer kramar (trots att jag får en del från en viss person som är typ underbar ) KRAMA MIG GOTT FOLK!
jaja åter till engelskan!