Visst fan kan jag gå framåt?

LIKGILTIG, ja visst fan kan jag gå framåt? hitta någon slags mening med mitt liv, ta tag i saker men istället har jag börjat skriva konstig engelsk poesi på kvällarna, jag börjar att INTE få ångest av cancerpinnarna jag suger i mig, vafan fattar ni JAG FÅR INTE ÅNGEST för att jag fögiftar mina lungor med svart äcklig rök! Jag får inte ångest för att jag slösar ut tonvis med pengar på materiella ting som är helt ovärt, jag får knappt ångest för att jag käkar en Pizza med extra strips när jag precis har sett "du blir vad du äter", NÄPP ingen ångest för att jag inte hjälper till med disken för att underlätta för mamma Jag börjar bli likgiltig, äckligt mega likgiltig..

Fast jag har fett med ångest för det här mellan dig och mig, jag har äcklig mega ÅNGEST för att det inte går framåt, och jag ska ta tag i det här nu, vi ska ta tag i det här nu. Jag älskar dig och det vet du!

USCH djupt. ha!